Tiden rullar på. Jobb. jobb. träning. jobb. Jag har även varit i väg på två bedömnigssamtal på ätstörningsenheten. Psykiatrisköterskan jag träffade där var helt fantastisk. Äntligen blev jag bemött utifrån mig och min historia, detta har inte skett i Örebro tidigare. Hon vågade visa känslor. Hon lyssnade. Vid andra besöket sammanfattade hon min historia, mina ord men med hennes röst. Det skar inom mig. Att lyssna till mina egna ord. Det vände sig i magen. HUR kan jag göra så här mot mig själv? Samtidigt så låter min historia så mycket hemskare när orden kommer från någon annan. Saker jag varit med om. Saker jag har gjort. Saker jag inte gjort.
När jag gick därifrån förra onsdagen så fick jag sitta en stund i bilen innan jag körde därifrån. Kroppen var totalt slut. Saker jag förträngt och tryckt undan lyftes plötsligt upp till ytan. Händelser, upplevelser och minnen som jag försökt släta över blev plötsligt verklighet. Varför har jag trott att jag skyddar min omgivning genom att inte berätta sanningen? Snarare har jag satt ett stort fett krokben för mig själv och min chans att bli fri från det förgågna.
Om en dryg vecka så ska jag tillbaka för återkoppling, få höra om jag kan få hjälp. Även om jag mot förmodan inte skulle bli erbjuden behandling tar jag med mig dessa samtal. Stunden när jag för första gången fick stiga ut ur min historia och lyssna på den med öron utifrån. Den stunden kommer jag aldrig glömma.
När jag gick därifrån förra onsdagen så fick jag sitta en stund i bilen innan jag körde därifrån. Kroppen var totalt slut. Saker jag förträngt och tryckt undan lyftes plötsligt upp till ytan. Händelser, upplevelser och minnen som jag försökt släta över blev plötsligt verklighet. Varför har jag trott att jag skyddar min omgivning genom att inte berätta sanningen? Snarare har jag satt ett stort fett krokben för mig själv och min chans att bli fri från det förgågna.
Om en dryg vecka så ska jag tillbaka för återkoppling, få höra om jag kan få hjälp. Även om jag mot förmodan inte skulle bli erbjuden behandling tar jag med mig dessa samtal. Stunden när jag för första gången fick stiga ut ur min historia och lyssna på den med öron utifrån. Den stunden kommer jag aldrig glömma.
Mat. Sanningen. Historia
Historia KommenteraTiden rullar på. Jobb. jobb. träning. jobb. Jag har även varit i väg på två bedömnigssamtal på ätstörningsenheten. Psykiatrisköterskan jag träffade där var helt fantastisk. Äntligen blev jag bemött utifrån mig och min historia, detta har inte skett i Örebro tidigare. Hon vågade visa känslor. Hon lyssnade. Vid andra besöket sammanfattade hon min historia, mina ord men med hennes röst. Det skar inom mig. Att lyssna till mina egna ord. Det vände sig i magen. HUR kan jag göra så här mot mig själv? Samtidigt så låter min historia så mycket hemskare när orden kommer från någon annan. Saker jag varit med om. Saker jag har gjort. Saker jag inte gjort.
När jag gick därifrån förra onsdagen så fick jag sitta en stund i bilen innan jag körde därifrån. Kroppen var totalt slut. Saker jag förträngt och tryckt undan lyftes plötsligt upp till ytan. Händelser, upplevelser och minnen som jag försökt släta över blev plötsligt verklighet. Varför har jag trott att jag skyddar min omgivning genom att inte berätta sanningen? Snarare har jag satt ett stort fett krokben för mig själv och min chans att bli fri från det förgågna.
Om en dryg vecka så ska jag tillbaka för återkoppling, få höra om jag kan få hjälp. Även om jag mot förmodan inte skulle bli erbjuden behandling tar jag med mig dessa samtal. Stunden när jag för första gången fick stiga ut ur min historia och lyssna på den med öron utifrån. Den stunden kommer jag aldrig glömma.
När jag gick därifrån förra onsdagen så fick jag sitta en stund i bilen innan jag körde därifrån. Kroppen var totalt slut. Saker jag förträngt och tryckt undan lyftes plötsligt upp till ytan. Händelser, upplevelser och minnen som jag försökt släta över blev plötsligt verklighet. Varför har jag trott att jag skyddar min omgivning genom att inte berätta sanningen? Snarare har jag satt ett stort fett krokben för mig själv och min chans att bli fri från det förgågna.
Om en dryg vecka så ska jag tillbaka för återkoppling, få höra om jag kan få hjälp. Även om jag mot förmodan inte skulle bli erbjuden behandling tar jag med mig dessa samtal. Stunden när jag för första gången fick stiga ut ur min historia och lyssna på den med öron utifrån. Den stunden kommer jag aldrig glömma.