Jag stod där. I mitten. Lars Winnerbäck på scenen och jag i min orangea regnjacka och svarta stövlar i publiken. Paniken kom. Ångest fyllde mig hela vägen i från mitt inre ut i fingerspetsarna. Jag utmanade mig själv. Jag utmanade min fobi mot folksamlingar och min sociala ångest. Jag borrade in mina tankar och mitt sinne i hans texter. Jag fokuserade på musiken för att överleva konserten ut.
Större konserter jag besökt går att räkna på ena handen. Jag har dragit mig för att köpa biljetter. I går spontanköpte jag biljetter för mig och en trygg vän. Lasse är ändå en artist jag velat se live. Jag har ju trots allt mått bättre senaste halvåret och max 5999 andra människor lät på förhand inte det så mycket. Jag och min trygga vän cyklade dit i spöregn. Hellre torr än snygg var mottot som klingade i mitt huvud. Förbandet gick på vid 19 efter två timmar entrades scenen av Lasse. Vi placerade oss vad som sedan blev i mitten ungefär. I och med att det blev mörkare och trycket blev högre från människor runt omkring oss ökade även trycket inuti mig. Det är svårt att förklara, men jag ska försöka sätta ord på känslan som efter ca en timme hade tagit greppet om mig och höll mig som handen i handsken.
'Tänk dig att för varje liten snudd från en annan människa ökar intensiteten av det sympatiska nervsystemet. Hjärtat slår snabbare och kroppen bereder sig för flykt. Tänk dig att för varje blick din blick möter så ser du en potentiell utförare av ett hemskt brott, en massaker etc. det går alltså inte att lita på någon.Tänk dig att du kvävs, att hur mycket luft du än försöker dra in i lungorna så går det endast att kippa lite på ytan. Den känslan kände jag när mörkret föll och jag inte längre kunde fästa blicken på ytor utan människor. Jag kunde inte längre finna någon möjlig flyktväg'.
Jag fick under sista timmen jobba stenhårt med mindfullness för att bibehålla fokuset, bibehålla närvaron och acceptera tankarna som tankar men inte fästa någon vikt vid dem. Jag klarade av hela konserten. Mycket tack vare att min vän stod vid min sida. Att jag hade sett min fd. lärare straxt brevid mig och även en annan bekant inte långt borta. Alla runt omkring mig var inte främlingar. Att jag klararde hela konserten är även tack vare låtarna som spelades på scenen. Sådan närvaro. Sådan magi med ord. Den lättnaden som infann sig när vi klev ut genom utgången, känslan att äntligen kunna fylla lungorna med luft. Känslan av att åter slå sig fri, se flyktvägar och trampa i väg på cykeln. Det var lättnad. stolthet. glädje.
Jag fick under sista timmen jobba stenhårt med mindfullness för att bibehålla fokuset, bibehålla närvaron och acceptera tankarna som tankar men inte fästa någon vikt vid dem. Jag klarade av hela konserten. Mycket tack vare att min vän stod vid min sida. Att jag hade sett min fd. lärare straxt brevid mig och även en annan bekant inte långt borta. Alla runt omkring mig var inte främlingar. Att jag klararde hela konserten är även tack vare låtarna som spelades på scenen. Sådan närvaro. Sådan magi med ord. Den lättnaden som infann sig när vi klev ut genom utgången, känslan att äntligen kunna fylla lungorna med luft. Känslan av att åter slå sig fri, se flyktvägar och trampa i väg på cykeln. Det var lättnad. stolthet. glädje.
Jag kunde klappa mig själv på axeln och känna att jag klarade även detta!