Jag kom idag hem från jobbet efter klockan sex. Kroppen och knoppen var trötta efter drygt 10h arbete. Magen skrek efter energi. Efter socker. Jag fokuserade på disken. På blommorna. Kroppen skrek SOCKER. Påbörjade matlagning men hetsätnigen var redan faktum. Det slank ner både det ena och det andra som chokladpudding, digestivekex * x-antal, en korv med färdig gröt med socker på, gjorde marsansås/kräm för att stilla begäret utan framgång. Tre energibars, chokladbollssmet m.m.m. fyllde mitt inre. Jag gick mellan soffan och köket. Mellan tv och den snabba lösningen på det tillfälliga helvetet. Mat. Socker.
Jag bestämde mig för att måla mitt tvskåp för att få fokus på annat. Det ändrade fokuset fungerade ett tag. Sedan kom allt i kapp mig. Känslan av att vara ett äckel, att vara ful. Konstaterandet vid spegeln att tjockisen Frida är tillbaka. Känslan av att vara oduglig. Att vara onödig.
Ibland fungerar det inte att distrahera tankarna, ibland är det redan för sent. Dagar som denna lägger jag mig i sängen med läpparna som ett sträck och tårar i ögonen. Godnatt.