I helgen investerade jag i mig själv, i min själ. En vän frågade mig spontant om jag ville med på spa, och det ville jag. Egentligen jublade inte plånboken över det beslutet men mitt hjärta gjorde volt efter volt i mitt inre. Jag hade egentligen andra ting jag "borde" göra i hemmet. Jag har alltid haft svårt för att "inte göra någonting" vilket en spavistelse egentligen innebär. Jag hade både med mig en bok, min virkning och extra garn för säkerhetsskull. Min medhavda sysslesättning fick snällt ligga kvar i väskan under hela vistelsen.
Att vara med en vän, på ett spa där medelåldern låg på ca 55år och det inte fanns ett känt ansikte så långt ögat kunde nå. Jag slappnade av, skrattade, fnissade, simmade och fick massage. Tog sovmorgon i sängen brevid en helt fabulös vän. Prommenerade genom ett höstfärgat landskap och åt framdukad fantastiskt god mat.
I helgen investerade jag i livet. I helgen fick kroppen en andhämtning från samhället och demoner. I helgen fylldes kroppen på med energi. Ibland måste man få släppa det säkra, släppa vardagen och de inrutade vanorna. Ibland måste man bara sätta sig på tåget och få skämma bort sig själv. Få glänsa av renhet, av lycka, av styrka. Ibland måste man helt enkelt handla efter hjärtat och inte hjärnan. Ibland får vettet stå till sidan för drömmar och behov.