Det är spännande med känslor och tankar. När ångest inför olika saker kommer på besök tar jag ångesten i handen och promenerar längs livet tillsammans. Lika gör jag när skam och oro fyller mig. Då knallar vi på tillsammans, jag och ångesten.
Efter ett samtal med fina vänner under kvällen så har jag landat i att det som skapar min största oreda i livet är de existentiella frågorna. Allt "påverkbart" har jag lärt mig hantera men det som jag inte rår på. Det gnager sig fast.
Varför ska man leva?
Vad bidrar jag med till världen?
Varför har jag fått just det liv som jag lever?
Varför tycker ingen om mig som partner?
Ju mer jag tänker på dessa frågor, ju rörigare blir det. Rädslan för att bli sårad och lämnad är större än vad en ev. vinst att bli älskad är. Då stängs känslorna av. Jag flyr. Men hur? Men VARFÖR? Kramar och närhet, eller bristen av dessa ting under min uppväxt verkar ha gjort mig otroligt restriktiv när det kommer till att släppa in någon, att blotta upp mig. Åter igen, rädslan för att bli sårad, dömd och lämnad är större än vad det ev. skulle ge tillbaka.
När rädslan för ensamheten endast leder mig djupare in i ensamheten kan man ju fundera på varför den envisas med att segra. Det är vid dessa reflektioner som livets mening, livets värde och livets mål kommer upp. Men sällan finner jag något vettigt svar. Finns det några vettiga svar?
- fortplantning; Svårt att biologiskt utföras på naturlig väg utan en andra halva, en med penis. Är det det naturligaurvalet som rensar och ser till att jag inte står i startgroparna för en familj? Är det helt enkelt meningen?
- gruppdjur; Vi människor är inte gjorda för ensamhet, vi är genom evolutionen skapade för tillhörighet och gemenskap. Inte för att sitta själva i en tvåa. Att dejta utan känslor är som att köpa en trisslott utan möjlighet att skrapa fram en vinst. Den går nog inte ens att skrapa alls.
Andra svar på meningen med livet; Ha kul, njuta av livet osv. Hur gör man det? Vad är det som får mig att få mening i mitt liv? Som får mig att njuta av livet? Att känna mig behövd är något som jag värderar högt. Jag mår bra och njuter när andra mår bra. Är jag behövd behöver jag inte fokusera på mig själv, då kan jag slappna av. Då flyttas fokus från existentiell till objektiv eller snarare påverkbar. ...Men då flyr jag problemet ytterligare en gång. Jag är en grubblare, en tankesmed - en riktig flyktfågel.
Frågorna gällande livets värde och mening för mig, för dig och för oss alla är väldigt individuellt. Vad jag behöver är bevis på trygghet, kärlek och att bli bekräftad som Frida. Så för min del behöver jag börja med att sänka guarden och våga riskera att bli sårad. Lämnad. Ensam.
Läskigt. Riktigt läskigt. Men utan att försöka kommer man ingenstans. Ingenstans.
Efter ett samtal med fina vänner under kvällen så har jag landat i att det som skapar min största oreda i livet är de existentiella frågorna. Allt "påverkbart" har jag lärt mig hantera men det som jag inte rår på. Det gnager sig fast.
Varför ska man leva?
Vad bidrar jag med till världen?
Varför har jag fått just det liv som jag lever?
Varför tycker ingen om mig som partner?
Ju mer jag tänker på dessa frågor, ju rörigare blir det. Rädslan för att bli sårad och lämnad är större än vad en ev. vinst att bli älskad är. Då stängs känslorna av. Jag flyr. Men hur? Men VARFÖR? Kramar och närhet, eller bristen av dessa ting under min uppväxt verkar ha gjort mig otroligt restriktiv när det kommer till att släppa in någon, att blotta upp mig. Åter igen, rädslan för att bli sårad, dömd och lämnad är större än vad det ev. skulle ge tillbaka.
När rädslan för ensamheten endast leder mig djupare in i ensamheten kan man ju fundera på varför den envisas med att segra. Det är vid dessa reflektioner som livets mening, livets värde och livets mål kommer upp. Men sällan finner jag något vettigt svar. Finns det några vettiga svar?
- fortplantning; Svårt att biologiskt utföras på naturlig väg utan en andra halva, en med penis. Är det det naturligaurvalet som rensar och ser till att jag inte står i startgroparna för en familj? Är det helt enkelt meningen?
- gruppdjur; Vi människor är inte gjorda för ensamhet, vi är genom evolutionen skapade för tillhörighet och gemenskap. Inte för att sitta själva i en tvåa. Att dejta utan känslor är som att köpa en trisslott utan möjlighet att skrapa fram en vinst. Den går nog inte ens att skrapa alls.
Andra svar på meningen med livet; Ha kul, njuta av livet osv. Hur gör man det? Vad är det som får mig att få mening i mitt liv? Som får mig att njuta av livet? Att känna mig behövd är något som jag värderar högt. Jag mår bra och njuter när andra mår bra. Är jag behövd behöver jag inte fokusera på mig själv, då kan jag slappna av. Då flyttas fokus från existentiell till objektiv eller snarare påverkbar. ...Men då flyr jag problemet ytterligare en gång. Jag är en grubblare, en tankesmed - en riktig flyktfågel.
Frågorna gällande livets värde och mening för mig, för dig och för oss alla är väldigt individuellt. Vad jag behöver är bevis på trygghet, kärlek och att bli bekräftad som Frida. Så för min del behöver jag börja med att sänka guarden och våga riskera att bli sårad. Lämnad. Ensam.
Läskigt. Riktigt läskigt. Men utan att försöka kommer man ingenstans. Ingenstans.