Den 26 april skrev jag detta inlägg.
Men jag publicerade det aldrig. Det var svart.
Det har gått flera månader sedan jag skrev sist. Orden brukar komma till mig, lite som jag tror en melodi kommer till en låtskrivare. Nu har orden uteblivit. Det har gått upp och ned sedan förra inlägget. Jag har planerat livets bästa semester i sommar. Går kurs och håller på att färdigställa jägarexamen. Jag har jobbat på innanför vårdcentralen väggar. Varje dag unnar jag mig ny kunskap och försöker alltid att cykla därifrån med ett leende.
Men jag publicerade det aldrig. Det var svart.
Det har gått flera månader sedan jag skrev sist. Orden brukar komma till mig, lite som jag tror en melodi kommer till en låtskrivare. Nu har orden uteblivit. Det har gått upp och ned sedan förra inlägget. Jag har planerat livets bästa semester i sommar. Går kurs och håller på att färdigställa jägarexamen. Jag har jobbat på innanför vårdcentralen väggar. Varje dag unnar jag mig ny kunskap och försöker alltid att cykla därifrån med ett leende.
Men en olycka kommer sällan ensam eller hur är det man säger. Denna vår har varit bland det tuffaste jag gått igenom rent fysiskt. Och mentalt också. I mitten av februari drog jag på mig influensan. Hann lagom bli frisk. Fylla 25. Ha mitt livs fest med älskade vänner. I samma veva fick jag min bulemidiagnos, mer om den i ett separat inlägg. Sedan blev det magsjuka i en vecka. Hela tiden sedan nyår har jag varit riktigt trött och hängig. Alltså värre än normalt. Fick då veta att järnvärdet var i botten. Jag slutade dansa då det inte gav energi utan bara tog. Jag orkade inte träna i någon form om jag ska vara ärlig. Detta ledde till att demonerna började leva lajbans i skallen. Jag fick dumma tankar i huvudet. Höll det i schack ett par veckor innan det bröt ut totalt.
Samma kväll som demonerna tog över mitt huvud hugger det till i ryggen för första gången på drygt 10år. Nu har det gått cirkus en månad sedan första hugget. Diskbråck är nu faktum. Sjukskrivning på oklar framtid. Ångestfylld och fast i depression. Kan inte göra något av det jag älskar och behöver för att fungera. Men det är detta som folk kallar livet?
Hur det gått med diskbråcket och allt annat sedan den 26 april, återstår att se. Det kommer ett inlägg även om det. Tids nog.