Hade sociala medier blivit stort idag hade jag stått emot strömmen. Jag hade undvikit allt som hade/har med nätet att göra - eller jag vill tro det i alla fall. Idag inaktiverade jag min facebook. Har halverat mina vänner där och även rensat rejält i instagramflödet. Varför ska jag syssla med ting som inte ger mig något tillbaka? Något som inte gör mig kreativ. Något som snarare är en last.
Jag ser bland mina kusiner, som är mellan 7-13år hur tufft klimatet är mellan ungdomar och barn idag. Jag köpte min första egna telefon när jag gick i sexan. En med färg, en sony. Knappar och UTAN antenn. Datoruppkopplingen var ADSL och tidsbegränsningen för datorn var strikt. Jag ser i barngrupper hur svårt det är för barn att interagera med andra i samma ålder, hur svårt det är att skapa flera vänner och att umgås i grupp. Så mycket ska ske genom en skärm. Jag frågade min 13årige kusin vad de gör på rasterna, "spelar på skoldatorerna" blev svaret. I samma korridorer gick jag själv i skolan för 12år sedan, jag hade mitt livs tuffaste år. Skulle aldrig ens önska min värsta fiender att behöva gå om mitt högstadie - så upplevde jag det. Dock så dansade vi, tog en promenad, kikade killar, spelade pingis, pratade, skrattade, läste böcker etc. Även fast jag brottades med mig själv så umgicks vi. Lunchrasten spenderades ofta i matsalen - pratandes. Visst vi hade telefoner, och att skicka sms under bordet på lektionen blev man rätt bra på. Under mina högstadieår gjorde sociala medier intåg i mitt liv. Skärmar blev mer och mer vardag. Dock måste jag nog ändra mina tankar kring att min värsta fiende inte skulle behöva gå igenom högstadietiden jag upplevde. Jag skulle snarare säga att jag inte skulle önska att hen behövde gå igenom dagens högstadie.
Jag ser bland mina kusiner, som är mellan 7-13år hur tufft klimatet är mellan ungdomar och barn idag. Jag köpte min första egna telefon när jag gick i sexan. En med färg, en sony. Knappar och UTAN antenn. Datoruppkopplingen var ADSL och tidsbegränsningen för datorn var strikt. Jag ser i barngrupper hur svårt det är för barn att interagera med andra i samma ålder, hur svårt det är att skapa flera vänner och att umgås i grupp. Så mycket ska ske genom en skärm. Jag frågade min 13årige kusin vad de gör på rasterna, "spelar på skoldatorerna" blev svaret. I samma korridorer gick jag själv i skolan för 12år sedan, jag hade mitt livs tuffaste år. Skulle aldrig ens önska min värsta fiender att behöva gå om mitt högstadie - så upplevde jag det. Dock så dansade vi, tog en promenad, kikade killar, spelade pingis, pratade, skrattade, läste böcker etc. Även fast jag brottades med mig själv så umgicks vi. Lunchrasten spenderades ofta i matsalen - pratandes. Visst vi hade telefoner, och att skicka sms under bordet på lektionen blev man rätt bra på. Under mina högstadieår gjorde sociala medier intåg i mitt liv. Skärmar blev mer och mer vardag. Dock måste jag nog ändra mina tankar kring att min värsta fiende inte skulle behöva gå igenom högstadietiden jag upplevde. Jag skulle snarare säga att jag inte skulle önska att hen behövde gå igenom dagens högstadie.
Vi vuxna måste vara förebilder. Vi måste visa unga att man kan umgås med människor utan sociala medier och skärmar. Att ha intressen där hjärnan får vara kreativ, där kroppen får jobba och där hjärtat får pumpa. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör!